Här på denna blogg kommer vi att lägga debattinlägg, tips från er på klubbarna, referat m m som ej passar in på någon sida på vår ordinarie hemsida. Maila dina inlägg till cas.birca@telia.com

fredag 5 februari 2010

Om "Ponnyakuten"

Jag har fått ett inlägg ang programmet Ponnyakuten som visas på Svt just nu (söndagar). Här nedan följer detta:

"Jag har inte sett alla avsnitten av Ponnyakuten, men innehållet, upplägget och EXISTENSEN (= att programmet överhuvudtaget finns) av programmet väcker nog en hel del tankar. Framför allt har jag funderat på följande frågor:

Var kommer dessa ekipage ifrån? Vilka är de vuxna ridlärare och ridinstruktörer som tränat dessa ekipage före programmet? Vem har skapat de här problemen eller tillåtit dessa problem att skapas? Är det dessa barn och deras ponnyföräldrar ensamma som ställt till med det hela eller har de kanske fått hjälp av någon lärare/instruktör/tränare på någon ridskola? Vilken skola då? En vanlig ridskola godkänd av Ridsportförbundet??

Är dessa unga ekipagen extrema ytterlighetsfall, som letats fram med ljus och lykta någonstans ifrån för att göra ett program på och för att sedan blåsa upp en massa hysteri för underhållningens skull, eller är det hela ett symtom av generellt dålig ridskolekultur i Sverige? Hur många fler liknande problemekipage som skenar, bockar, vägrar, stegrar, olatar sig osv runt omkring i landets ridskolor utan någon person i närheten som kan någonting faktabaserat och verklighetsförankrat om hästar?

Jag känner en viss oro för att hela programmet är en indikator, som borde uppfattas som en varningssignal för att vi har brister med ridkulturen på bredare front."

- En ridtjejförälder -

Ni som läser detta - ta gärna chansen och kommenterar inlägget!

5 kommentarer:

  1. HEJ!

    Om man kollar runt överallt i landet så är inte detta ngt ovanligt, bara ovana unga ryttare som lär sig!

    & har du inte sett alla program så är det ju svårt att kommentera det, jag har nyss sett dom program som kommit ut hittills & ser inte många av dom som har problem som man själv har skapat.
    Ta tex han som inte kunde fånga sin ponny i hagen, inte är det många ridskolor som man får hämta in hästarna själv osv. & det är ju inte ovanligt att man har svårt att fånga sin ponny! & lastningen en av dom hade problem med, det är ju faktist det vanligast problemet som finns. Att hästen är svårlastatd!
    & den andra killen med ponnyn som är rädd för människor vid tävlingsplats det kommer ju mest troligt från när ponnyn stått på irland. Att han skulle pressa ponnyn att hoppas så högt det var ju inte så smart men iallafall.
    Även hon som hade ponnyn som var rädd för saker hon hadeju endast haft den i 10 veckor så hennes fel var det nog inte.

    Jag tycker det är bra att det finns ett program där barn/ungdomar & även vuxna kan se att det inte bara är deras hästar som är så kallade "problem" hästar.
    & se när Tobbe hjälper dom & ger tips kan ju även ge andra som har problem tips för han fixar ju människan & inte hästen! precis som mannen som kunde tala med hundar :D

    Så jag tycker det är ett bra program inte ngt att gnälla om.

    Så jag hade gärna velat veta vad problemet är?

    SvaraRadera
  2. En ridtjejförälder: jag håller med dig om att det nog tyvärr är en indikator på att kunskapen om grundläggande hästhantering börjar försvinna allt mer. Kanske är det en följd av att man inte längre tar sig tid för att lära ut de mest grundläggande sakerna eller så har det blivit så allmänt godtaget att hästar skall ha "egenheter" för sig.

    De flesta instruktörer jag haft har vägrat gå vidare innan man kan grunderna. För utan en god grund kan man inte bygga ett hus, för förr eller senare kommer då allt att rasa. Antingen blir det ryttaren eller hästen som skadar sig. Frågan är vem man är mest rädd om.

    Jag har även haft instruktörer som tyckt att utan att ha ramlat av 100 ggr så är man inte en bra ryttare. Hästarna som har använts i en sådan ridning har sällan blivit gamla och bara de mest våghalsiga ryttarna blir kvar.

    En bekant till mig berättade om att hans barn flugit av hästen mer än tio ggr på ett år och att hästarna "brallar" på lektioner och är rädda för allt.
    Han blev väldigt ställd när jag ifråga satte det beteendet.

    Jag har själv bytt ridskolor för att hitta de som har ett bra säkerhetstänk (för mig som ryttare och för hästarna) och där vi få den grundläggande träningen som t.ex. att gå in och ut med hästarna i hagen. Jag har fått lektioner om hur man ska handskas med olika problem, som t.ex. träningspass på hur man lastar en häst på ett säkert sätt.

    "A secred story": Jag tycker också att programmet är bra (förutom att man bl.a. har förebilder som rider utan hjälm). Det lyfter fram att det finns problem och försöker visa att det går att få lugna och trygga ryttare/hästar. För det ska inte vara en fara för livet att närma sig ett stall. Man lyfter även fram sitsen som idag är ett stort problem hos många ryttare, det är bra man skapar ett säkerhetstänk hos hela ekipaget. Sen finns det ju alltid saker man inte är riktigt överens om, men det är en annan diskussion.

    Du ifrågasätter vad problemet är, men du har i ditt inlägg just beskrivit problemet. Man får inte tillräckligt mycket kunskap om hur man förebygger problem eller hur man gör för att arbeta bort de problem som uppstått (av tidigare eller nuvarande ägare/ryttare). Om detta beror på en brist i utbildningen, man slutar på ridskolor direkt man skaffar häst, för få bra/duktiga förebilder eller bara en illusion om att hästar skall vara bråkiga, det vet jag inte. Kanske är det en kombination av massor med olika saker. Men om detta program kan lyfta fram problemen som finns och visa att det går att göra något åt det så perfekt inte en dag för sent.

    SvaraRadera
  3. Hej - här kommer en kommentar från ursprungssändaren av inlägget - personen har inget googlekonto så jag har blivit ombedd att sätta in det.../webmastern

    Hej "A Secred Story",

    Tack för intresset för mitt "ingnäll".

    Frågorna i mitt inlägg fokuserade egentligen inte på själva programmet, som i sig är en välkommen företeelse, utan det vardagliga livet utanför programmet, runtom kring i landet på ridanläggningarna. Att diskutera enskilda personer, som är med på programmet är väsentligen ointressant för mig. Särskilt finner jag ingen anledning att hacka på de tappra barnen som ställt upp för att uppträda i programmet. Jag efterlyser ansvar hos dom, som förväntas leda hästkulturen i landet (ridorganisationerna, rid-idolerna osv.): what's going on ?
    "Så Du hade gärna velat veta vad problemet är ?"
    Jag ska försöka precisera vad jag misstänker problemet är.

    Du, som har kollat runt överallt i landet, säger själv att det är vanligt att man inte kan hämta sin ponny från hagen och att svårigheter med lastning förekommer ofta. Vidare säger Du att de flesta ridskolor inte hjälper eleverna skaffa sig dessa kunskaper. Om det inte är ett PROBLEM, vad skulle ett "problem" då vara enligt Din definition ? Att ett problem är vanligt förekommande, gör inte problemet "normalt" eller mindre farligt, utan tvärtom. Att de som borde kunna råda bot på problemet kanske inte ens fattar att något problem existerar, gör inte heller situationen mindre farlig. Det Du skriver, bekräftar delvis min oro.

    Om man äger en ponny som är rädd för "saker", folkmassor, transport osv., men äger inte kunskap på hur man tränar bort rädsla hos hästar och inte heller har i lokal ridskola någon som kan det, så har man ett problem. Ett problem som heter "häst-ägare" -mismatch. Och då har problemet skapats aktivt (t ex man har köpt ponnyn, trots att man vetat om rädslan ) eller tillåtits att skapas passivt (t ex man har köpt ponnyn, men försummat kolla ponnyns psyke före köpet).
    Det var knappast storken som flög hem till familjen med den rädda ponnyn i näbben, helt oinbjudet...eller dom kanske råkade vinna den på BingoLotto, och så kom den hemska sanningen fram först senare: ponnyn har fobia...

    Allra största problemet är kanske just det att hästfolket inte alla gånger fattar att problem existerar ? Man blir fartblind, eftersom problem finns runtomkring i sådana mängder att man inte längre uppfattar problemens antal, allvar och dimensioner ? Näst största problem är kanske det att kunskapsnivån på hästhantering i landet är så lågt och så dåligt uppbackat av objektiv hästforskning att man skulle stå helt hjälplös eller t o m förvärra problemen med felaktiga lösningar, om man nu skulle vakna till och bli medveten om problemen ? Ur ridtjejföräldersynvinkeln ser det ut att vara mycket slentrian, myter, "tradition","auktoritet", " -ismer", "tycke" osv. som styr i stället för fakta. Jag har bara ytliga kunskaper specifikt om hästar, men jag har god syn, god hörsel, en naturvetenskaplig och beteendevetenskaplig högskoleutbildning, en del livserfarenhet och förmågan att dra slutsatser utifrån de förstnämnda.

    "Ponnyakuten" fyller kanske en viktig funktion som väckarklocka ? Eller är det verkligen bara jag som svamlar och håller på att slå falskt larm ?

    -En ridtjejförälder-

    SvaraRadera
  4. Jag tycker programmet väcker många frågor. Hur bedriver vi utbildningen av nästa generation hästmänniskor? Är eleverna intresserade av att lära sig förstå hästen som individ, eller är det bara timmar i sadeln som räknas? Har vi som ledare inom rid/hästsporten tappat fokus på hur viktigt det är att förstå dessa stora och starka djur för att vi ska kunna hantera dem på ett bra och säkert sätt både för häst och människa? Har vi lyckats överföra denna insikt till barnens föräldrar så de förstår vad de ger sig in i med sina barn (som borde vara det värdefullaste de har här på jorden)? Ponnyakuten belyser i stort sett allt detta anser jag. Det som gör mig lite besviken i allt detta är att säkerheten inte verkar vara det viktigaste på Tobbes gård, då hade inte sarg och dörr till ridhuset varit öppen då ponnyn som var rädd för plastlådan skulle tränas och då hade den inte heller kunnat springa ut med sin ryttare, tex. Vi som är utbildade och har detta som yrke vet att man måste försöka förutse vad som kan hända redan innan man tar tag i problemet för att minimera riskerna. Mitt råd till de som funderar över att låta sina barn gå på ridskola är att kolla upp att personalen/instruktörerna har grundläggande utbildning, samt att det finns ett genomtänkt system för hantering av hästar både i stall, ridhus och till/från hagar.

    SvaraRadera
  5. Problemet med hur det är ute i häst världen förstår jag men jag förstod inte vad problemet med programmet var!

    Jag tycker progtammet är bra då hästmänniskor runt omkring i landet får se hur det är & kanske få hjälp & tips med sina problem;D

    Men problemen ute bland ponny sam hästryttare är jag fullt medveten om & allajag känner & ser försöker jag alltid få in på rätt spår.
    MVH / Julia

    SvaraRadera