Under mina snart 35 år inom hästvärlden (och åtskilliga år inom ”utbildningsbranschen”) har jag noterat och funderat över en sak:
Varför är det så få tävlingsryttare som kommer på föreläsningar och kurser i hästkunskap???
Jag har genom åren såväl arrangerat som deltagit på otaliga kurser/föreläsningar i hästkunskap (i de mest skiftande ämnen). Jag har då noterat att den vanligaste deltagaren är ”hobbyryttare” dvs hästägare som har häst men inte någon tävlingsambition utan har andra skäl till sitt hästägande. Instruktörer/tränare (framför allt tränare!) är inte heller så ofta representerade. Tävlingsryttare är nog den grupp som visar svagast intresse…
Ovanstående tycker jag är rätt intressant… Beror det svaga intresset på att dessa grupper är ”fullärda” eller har det andra orsaker?
För något år sedan så uttalade sig SvRFs Bo Helander i något sammanhang om vilka grupper man ville nå med hästkunskap – ett uttalande som av förklarliga skäl (tycker jag) fick en hel del ”hobbyryttare” i och utanför SvRF att reagera! Här nedan följer ett par citat:
· Vad vi tänker mer på är alla människor som skaffar häst utan att ha särskilt mycket kunskaper. De befinner sig inte på tävlingssidan utan är hobbyryttare. Det allra jobbigaste är de som inte är medlemmar i Ridsportförbundet och som ändå driver egna stall, de har ofta väldigt lågt hästkunnande. Den gruppen vill vi gärna nå.
· På det hela taget har hästkunskapen hos dem som tävlar blivit bättre, fortsätter Helander. Det finns ett större kunnande. Men när det gäller hästhållning i busken är det mer tveksamt.
Min åsikt i frågan är nästan rakt den motsatta till Bo Helanders…. Jag tror nämligen inte alls att hästkunskapen hos tävlingsryttarna blivit bättre och inte heller att hobbyryttarna skulle ha en lägre kunskapsnivå än ovanstående. Och jag tror inte heller att man först varit hobbyryttare (och där lärt sig häst) för att sedan bli tävlingsryttare. Tävlingsintresset finns oftast med tidigt i ”hästkarriären”…
Trots att allvarligt satsande idrottsmän/kvinnor i de flesta idrotter lägger ner mkt tid på att lära känna sig själv och sitt redskap så råder inte samma förhållande inom ridsporten. Jag generaliserar naturligtvis – det finns undantag från denna regel! Tävlingsryttare som inte lämnar något åt slumpen - varken sin egen eller hästens välbefinnande o träning. MEN dessa ryttare är enligt min uppfattning i minoritet av någon anledning… Tradition? Ointresse (trots påstådd väldigt seriös tävlingssatsning)? Ja, inte vet jag vad det beror på – jag ser bara effekten av orsakerna på de utbildningar som jag arrangerar eller deltar på….
Vad tror NI det beror på?
Nyårskrönika 2024 - vad händer nu?
4 månader sedan
De flesta tävlingsryttare jag känner tycker sig redan kunna allt dem behöver veta, iallafall för att tävla, utöver det verkar dem inte ha intresse för att gå på olika föreläsningar, de är ointressant, de intressanta ligger ju i ridningen. De unga tävlingsryttarna jag känner går mycket hellre ut och festar eller är med kompisar den tid dem får utöver att vara i stallet, tänk då att sitta på en föreläsning en lördagskväll och missa allt de "roliga".
SvaraRaderaKommer ihåg på ridskolan där alla suckade eller stannade hemma så fort det stod "teori" på schemat, man hade ju betalt för att rida...
Så jag kan inte heller hålla med Helander, man kan inte dömma en ryttares kunskapsnivå om hästen bara för att man är registrerad i svenska ridsportsförbundet!
Och visst, det finns otroligt många okunniga hobbyryttare också som bara vill rida ut i skogen och mysa med hästen men då finns det ju även otroligt många som lägger ner mer tid till att lära sig mer om hästen, att finna ryttarkänsla än att gå ut och tävla och visa upp sig samt vinna priser...
Tycker att det är skrämmande att Bo Helander ens kan utrycka sig så. Lever han i samma värd som oss andra? Upplever att många(inte alla)av tävlingsryttarna har missat hela biten med hästkunskap framför allt när det gäller utfodringsbiten men också återhämtning vid skador. Förmodligen anser de sig vara fullärda och bara det är fullkomligt vansingt. Själv anser jag att man aldrig kan bli fullärd, hela tiden lär man sig nya saker. Möjligt att tänket på en viss nivå anser sig som fullärd och inte behöver vare sig fortutbildning eller repetion av "gamla" kunskaper. Många av dessa "okunniga hobby" ryttare har åtminstone vett att fråga.
SvaraRaderaDetta är ett mycket intressant ämne hoppas att fler vill kommentera och kanske det viktigaste, hur kommer vi åt problemet?
Vet inte vad detta beror på, dåligt om tid i denna stressade värld?
SvaraRaderaVar på en foderföreläsning igår med Krafft, det var en bra föreläsning som inte kändes tung eller maffig att lyssna på. Hörde egentligen inget som var nytt men att uppdatera sig är aldrig fel tycker jag. Tråkigt nog verkar det som delar av Sverige tar efter andra länders utfodringsnormer. Här i Sverige rekomenderar man ett minimum på 1,5 kg ts/100 kg kroppsvikt o dygn. I bland annat Tyskland ligger normen på 0,5 kg ts/100kg kroppsvikt o dygn, tok för lite. Stråfoder är livsviktig för hästar dels för att förhindra sjukdomar men också för välbefinnandet. Vi var 20 - 25 st på föreläsningen trodde faktiskt att det skulle vara fler men det är kanske många som redan anser sig kunna?!
I alla fall, foderföreläsningen var så där lagom och hon propsade inte på deras produkter kan varmt rekomendera den till er som vill lära er om utfodringensgrunder eller bara färska upp dina kunskaper.
Hej!
SvaraRaderaKul att se att några har kommenterat mitt inlägg! Håller med er alla... Frågan är oxå som "anonym" skriver - HUR kommer vi åt detta problem (som jag tycker det är)??? Man behöver inte "titta" långt för att se att det finns en enorm kunskapsbrist (på många områden som rör häst - ridning/körning, hästkunskap osv) och hur får man människor att VILJA lära sig mer??? För är man inte intresserad så spelar det ingen roll vilka utbildningsmöjligheter som erbjuds...
Tycker precis som Carina att detta är ett problem och har faktiskt ingen aning om hur man kommer åt problemet.
SvaraRaderaMer obligatorisk teori på ridskolor fast då blir det kanske som Misha säger att men är sjuk just det tillfället.
Hörde vid ett besök på en klubb att vid teoritillfällerna kommer typ två av åtta. Denna ungdomsledare flyttade då på teorin till näst kommande tillfälle och lät de "två" som var där välja ridning och hade ett mer individuellpass för dessa istället.
För några år sedan jobbade jag på stall där eleverna fick komma och rida på helgerna, motkravet var att dessa elever var tvugna att mocka åt "deras" häst. Kan säga att det bara minskade elever för varje helg för det var tydligen för jobbigt att mocka.
Att syssla med hästar innebär en massa markarbete och en liten del ridning. Däremot om du jobbar som proffs kanske du rider 6- 10 hästar/dag och andra tar hand om markservicen men för att komma dit behöver du hästkunskap, fortbildning och massor av erfarenhet. Vart får du det?
Vill man inte sitt djur det bästa? Det är min övertygelse att tro så. Därför tycker jag att det är jätte svårt att förstå denna förändrig till det negativa.
Av vad jag kommer ihåg från när jag själv red på ridskola så var det nog ingen ridlärare som förklarade för oss att "Teori lektionerna skulle komma att bli den viktigaste biten i vår ryttar karriär" att det faktist krävdes en hel del kunskap om hästen som djur och att man inte skulle nöja sig med att man kunde "rida lätt, hoppa en bana och rida ett dressyrprogram". Utan kunskap om hästen tar man sig inte vidare, utan kunskap om hästen får man såkallade "problem hästar" och dessa hästar har inte för avsikt att bli "problem hästar" utan jag anser att det är vi "okunniga" ryttare som missade teori lektionerna som har framställt "problem hästar". Sen sitter man och rycker och bankar i hästen och säger att den är dum och ovillig utan att egentligen ta reda på varför problem uppstår (kolla bara ungdommarna med deras ponnysar i Ponnyakuten).
SvaraRaderaJag önskar att mina ridlärare hade varit tydligare från början och förklarat för oss, sen kanske några ändå inte skulle ha lyssnat och vissa skulle kanske inte förstå ändå men då har man som ridlärare iallafall gjort sitt yttersta för att uppmana eleverna att iallafall gå igenom de teoretiska delarna.
Sen tror jag att undervisningen även skulle kunna förbättras och göras roligare, kanske att man visar mer praktiskt och är i stallarna hos hästarna när man tittar på hästens anatomi (vilket vi i och för sig fick göra), eller när man går igenom säkerheten i stallet så skulle man kunna visa hur man skall uppföra sig i ett stall och hur man inte ska göra osv, leka lekar och ha små teori tävlingar, se filmer m.m.
Det jag vill komma framtill är att jag tycker att det är oerhört viktigt att ridläraren sätter en bra och rolig grund för de små och på så sätt uppmuntrar dem till att lära sig mer och förklarar för dem att man som ryttare aldrig blir fullärd!
För de äldre som redan är ute på tävlingsbanorna vet jag inte heller hur man skall gå tillväga för att nå dem, men till att börja med vore det bra om tävlingssektionerna i landet håller möten om denna fråga och uppmanar deras tävlande att gå på olika föreläsningar och som sagt förklara för dem att nyckeln till framgång är kunskap!